Blir så jåvla ledsen varje gång. Förlåt för att jag inte är lika perfekt som min bror, förlåt för att allt jag gör bara blir fel men det var fan ni som bestämde att ni ville ha ett barn till, så låt mig få vara som jag är då! Aldrig är ni nöjda med det jag gör, alltid ska det vara något fel här och där som gör att det inte är precis som ni vill ha det. Ni fattar verkligen inte hur hårt och djupt det går in i mig när ni drar en suck över något jag gjort fel. Det får mig att själv se ned på mig och tänka vad fan jag finns för när det bara känns som jag är i vägen hela jävla tiden. Så tack så mycket för att ni får man att känna mig lika viktigt som smutsen på golvet, det ni inte fattar är att jag redan inte har det bästa självförtroendet, att jag har massa komplex redan. Men snälla, tänk lite hur det är att ha en storebror som är värsta underbarnet, i skolan och överallt och aldrig tycks ha någrta problem. Tänk lite, men framförallt..SE!