Har inte skrivit här på ett tag, har varit borta lite här och där och har helt enkelt inte funnit tid till det. Iaf...Imorron drar det iväg till Tyskland och Berlin, då min pappa ska jobba och jag och mamma får 4½ dag att spendera i staden. Vi kommer att bo på ett ganska hyfsat hotell med inkluderad frukost precis utanför stan, med andra ord, perfekt läge :] Kommer passa på att köpa in lite japanska skivor som jag vet de har ganska gott om där, så det blir nog hela nästa barnbidrag som ska växlas in till euro. Men värt kommer det vara. Kanske hittar ett och annat snyggt klädesplagg också. Får väl se. Just nu sitter jag mest och är exalterad över färden dit, vi åker med en båt från Trelleborg vid 22.45 tror jag det var och är alltså framme på natten. Jag älskar verkligen känslan när man åker utomlands eller bara långt, helt otroligt härlig att lämna hemmet i några dagar och få uppleva lite annat under en tid.

Hoppas på det bästa inför resan, skriver när jag kommer hem igen.

// Anny

Precis kommit hem efter en otroligt lyckad dag med en av mina bästa kompisar. Vi träffades på stationen i Lund vid 9 tiden imorse och åkte därifrån vidare till Helsingborg, bara för att. Vi älskar att vara där för det är sådan nostalgi känsla över det och dessutom behövde vi cigg ( ja jag ska sluta). -.- ... Efter att fått i oss lite coffein drog vi vidare till Malmö, där vi stannade och åt lunch på centralen, ytterst mysigt att sitta och käka hamburgare precis vid ingången ja!. :] Men iaf, mätta och belåtna tog vi tåget vidare till Ystad. Man måste bara älska den staden, helt sjukt skön känsla över den och fullt av otroligt fina hus. Vi stannade där ett tag och satt i hamnen och snackade innan vi tog nästa tåg vidare till Simrishamn. Vål i Simrishamn satte vi oss även här i hamnen vid glasskiosken och åt mjukglass. Sedan drog vi en vända på stan och då ringde min bror och sa att han och hans flickvän var i Simrishamn, så vi träffade dem och tog sedan tåget med dem från Simrishamn en timme senare. De skulle till Malmö, och vi bestämde oss för att hoppa av i Tomelilla för att besöka gamla hederliga BO OHLSSON som jag och minn familj alltid åkte till när jag var liten. Där köpte vi lite smått och gott var och en innan vi tillslut tog tåget tillbaka mot Malmö. Jag var hemma igen kvart över 7. 

Det kankse inte låter så, men detta var verkligen en minnesvärd dag. Vi hade sjukt kul och var otroligt flummiga och det gjorde liksom hela resan bara det. Känns så himla kul att vi har kommit varann så nära nu, med tanke på att vi kanske inte alltid varit så bra kompisar egentligen. Iaf fall så vill jag bara säga att denna dagen betydde jättemkt för mig, hoppas du tycker detsamma <3 

Blir så jåvla ledsen varje gång. Förlåt för att jag inte är lika perfekt som min bror, förlåt för att allt jag gör bara blir fel men det var fan ni som bestämde att ni ville ha ett barn till, så låt mig få vara som jag är då! Aldrig är ni nöjda med det jag gör, alltid ska det vara något fel här och där som gör att det inte är precis som ni vill ha det. Ni fattar verkligen inte hur hårt och djupt det går in i mig när ni drar en suck över något jag gjort fel. Det får mig att själv se ned på mig och tänka vad fan jag finns för när det bara känns som jag är i vägen hela jävla tiden. Så tack så mycket för att ni får man att känna mig lika viktigt som smutsen på golvet, det ni inte fattar är att jag redan inte har det bästa självförtroendet, att jag har massa komplex redan. Men snälla, tänk lite hur det är att ha en storebror som är värsta underbarnet, i skolan och överallt och aldrig tycks ha någrta problem. Tänk lite, men framförallt..SE!

Så var bloggen skapad, igen. Den här gången vill jag inte att fok jag känner ska hitta mig eftersom det kan hända att det skrivs saker jag helst inte vill att mina närmsta vänner ska veta om. Bloggtiteln säger väl en hel del om hur jag känner just nu, vet inte riktigt vem jag är längre, den där andra tjejen som jag kände tycks ha försvunnit helt och hållet på riktigt nu. Känns ganska tomt utan henne men samtidigt är jag glad över att inte vara samma människa som då för ett halvår sen. Då jag hoppades på att ta så lite plats som möljigt och inte bli riktigt sedd, fastän alla klart vill bli sedda. Men tider ändras så snabbt att man sjålv knappt hinner med och så plötsligt står man där och tänker vart fan tiden tog vägen och vad som egentligen hände med världen. Känns ibland som om man plötsligt vaknar upp ur någon slags dvala där ingenting liknar verkligheten, och inser att man faktiskt är en helt annan människa än man föreställt sig. Plötsligt har man saker att ta hand om och får nästan panik över hur snabbt allting händer och hur snabbt tiden går. Men ändå inte. Det är det här som är så sjukt förvirrande. Jag brukar säga att jag ser tiden som min värsta fiende. Antingen är den någonting oerhört irriterande som bara skapar panik och ångest, eller så finns den helt enkelt bara där för att hålla reda på oss på ett ytterst irriterade sätt. Blir t.o.m paranoid ibland när det känns som om klockan väntar på att jag ska göra någonting och inte bara stå där och sjålv vänta, som ett litet barn. Men det är ju det jag är..ett barn. Eller inte riktigt så liten som det kanske låter som men ändå är jag så långt ifrån vuxen ålder om man ska räkna hur länge en människa lever. Undra hur länge jag kommer att leva egentligen. Det beror väl helt på hur tiden anpassar sig, eller?

Nobody knows who I really am
I've never felt this empty before
And if I ever need someone and come along
Who's gonna comfort me and keep me strong?

We are all rowing the boat of fate
The waves keep on coming and we can't escape
But if we ever get lost on our way
The waves will guide you through another day